Eftersom jag är kass på uppdatera här och på min sida så ska jag försöka att bara göra det på en sida!!!!!!

Så jag har lagt upp en blogg på min hemsida istället och ser om jag lyckas bättre där.

http://www.mieko-gorro.se/

Detta på gott och ont. Men jag hoppas allt att solen och värmen håller i sig ett bra tag till. Själv är man ju på landet och har det gött, det blir skogspromenader och annat mys det vill säga stickning av olika projekt och bärplockning. Vi har ju faktiskt lite sådant på vår tomt.

 I helgen var jag i staden och träffa gamla vänner som jag har försummat lite och men det kändes som om vi bara att varit åtskillda i någon vecka. Det är lite sjukt att man finner sig så lätt tillrätta!

Men det är riktigt skönt med sådan vänner.

Imorgon eller skall jag säga idag är det dags för stranden och kanske vem vet lite mer roliga kort. Idag var meningen att det skulle bli strandpromenad men mitt huvud värkte så det fick man tyvärr hoppa över men det skall kompenserar idag!

 Förhoppningsvis kommer ltie rolig bilder från detta med. skall även ta mig i kragen och sätta in lite kort från när jag i Storforsen med Bosse!!

C

Jag kan tycka att det är skönt när det blåser lite. Men nu får det vara nog just nu blåser det så mycket att man knappt kan gå i motvind, hundarna tycker inte det är skönt att gå ute. Har sett att det blåser ner kvistar och då vill jag absolut inte gå i skogen. Idag har det dessutom kommit världens skurar, tack och lov att man inte var ute då. 1 minut och man hade varit genomblöt. Så idag blev det en låång promenad på morgonen innan detta otäcka väder börja sedan vart det mest inne det går liksom inte att vara ute. På min morgonpromenad träffa jag på två damer som var piffade till öronen, det är nämligen så att på vår lilla ö hälsar man artigt på alla oavsett man känner personen eller inte, trevligt tycker jag, Så när vi gick förbi hälsa jag naturligtvis damerna kika på mig och gick vidare. Först blev jag lite irriterade men tänkte de kanske inte hörde mig. Jag lyckades möte dessa en gång till samma sak men denna gång fick jag i allafall ett leende, hur mycket kostar det att säga hej, inget men vissa på ön verkar tydligen finare än andra. Ingen bra attityd enligt mig =(

Nu hoppas jag att vädret blir bättre tills imorgon så att man kan gå ut, det är ok med moln och lite blåst =)

För några veckor sedan var vi i Sundsbyn som ligger på Tjörn, jag, mamma och hundarna. Det var en perfekt dag att gå sol blandat med moln. Lite lagom varmt, det var Margareta dagen där hon som bodde där hette Margareta. Så det var mycket folk, vi har aldrig varit där så det var roligt att kika i de olika byggnaderna.

Det var en hel del hundar, de ogillade Mieko och Gorro och de fick några utskällningar men de var så snäll och sket i detta. jag kunde tom. släppa kopplet för att ta ett kort på dem =)

Det var så fint skött, trädgården och husen. Här var absolut ett ställe man skulle kunna tänkas bo, men det får man ju inte, men lätt att hängna in för hundar. Vi har mycket berg på vår tomt så det krävs ju lite mer arbete för att bygga staket men det är ett projekt för nästa år. Eftersom vi bor nära vägen så känns det ju tryggast.

Efter vi hade kikat runt i parken var det dags för den riktiga promenaden, man fick välja på olika sträckor, jag kände mig hurtig tyckte att den på 4,4 km inte borde vara något problem alls. Mamma tyckte också det lät bra karta sa lätt till medelsvår väg.

Vi börja gå, det hade precis regnat så lite blött var det men vi var förberedda med bra kläder. Vägen gick uppför, och eftersom det var lite lerigt så halka man då och då nerför en liten bit. Redan efter fem minuter var man kokhet. Men vi sa att hur långt kan det vara uppför det planar nog snart ut.  Men icke det var en ständig uppför efter ca 30 min. hitta vi en rastplast. Vi tog en kola pch hundarna fick vatten.

Gorro är är en goding när han skall göra ärende två. Det skall vara någon buske eller något som går uppför i alla fall annars går det inte att göra ärende två. Det är i alla fall lite enklare än Mieko som inte vill synas när man skall göra ärende två.

Vi gick och gick, det var halt och liten stig att gå på och visst gick det uppåt och det kom en och annan nedförs backe. Men det var verkligen jobbigt att gå, vi mötte inte en enda person, inte visste vi inte heller var vi var och hur långt vi hade kvar. Men mitt i alltihop kom två damer vandrande och berätta att det var lika långt kvar och att det krångligt och blött. Jaha vilken höjdare tänkte vi sämre än vad vi redan hade gått. Jaja inte vänder vi om i alla fall.
Efter en liten stund hittade vi ett blåbärsställe som vi faktiskt stanna för att njuta av lite bär.

Nja Mieko var väl inte riktig övertyg om detta var godis. Men vi var nöjda och kände nya krafter komma till oss.

Vi gick och visst var det lite slaskigt, men lite enklare än vad vi hade gått. Dessutom kom en andra rastplast och då drack vi vatten alla fyra, Kika på kartan för att se hur långt vi hade kvar. Kika på utsikten och njöt lite av vädret. Mieko och Gorro satte sig ganska omgående ner efter att de druckit vatten. Mieko lades sig sedan tillrätta för nu var hon trött och ville inte gå en meter till.

Men vi förstod henne, vi var också trötta, men det vi intala oss att det inte var långt kvar. Ganska snart såg vi en skylt och om Parkering och då kände vi att nu var vi nära. Men det var långt långt vi traska ytterligare i en halvtimme och då var 25 mintuter av dessa uppför. Men tillslut så kom vi fram till allas glädje =)

 VId parkering fanns det mycket hallon så lite belöning fick vi ju, hundarna fick vatten och lite extra godis. De hade varit mycket snälla och duktiga och vi kände oss nöjda med vårt äventyr.

Men dagen efter kände man av lite träningsvärk i benen. Nästa gång tar vi nog en lite kortare sträcka =)

Så gick en grå dag med lite stickning rätt fort fram och kvällen närmade sig med stormsteg. Hm sista promenaden funderade lite på vart jag skulle gå och bestämde mig för att gå över ängarna. En rätt standard promenad tar ca 25-30 minuter om man håller bra takt. Allt var frid och fröjd och det var riktigt skönt ute, hade på mig precis lagom med kläder, hundarna gick snällt brevid mig, inte kunde jag klaga på något. Sedan gick jag förbi huset och mot ängarna, märker att hundarna ändrar lite attityd de vädrar, drar åt mig kopplen ifall det skulle komma något och stannar. 2 sekunder senar hoppar det fram en liten räv över åkern. De blir helt tokiga, Mieko som i vanliga fall inte brys sig så mycket om vilt blir tokig och Gorro som gillar vilt blev skogs tokig. För att göra saken ännu bättre hoppar det upp en till liten räv några sekunder senar och konsekvenserna blev inte bättre.

Säger till Mieko på skarpen att nu får det vara nog, och så lugnar hon sig,men min unge herre köper inte det så lätt vi testar att gå några steg Gorro hänger sig i kopplet och vill dammsuga marken. jag får ta ett steg extra innan det tar stopp. Jag börjar blir lite irriterad på de söta rävarna kunde de inte ha väntat någon minut. Får med lite styrka och skarp röst tillsist ordning på min vilda hane och plötslig tar det emot i andra hande. Mieko vägrar att röra sig SUCK vad är det nu då?? Mieko vill absolut gå åt andra håller hon blev plötsligt rädd. Nu får det väl vara nog, första tanken var nu går vi hem, det var inte menigen att vi skulle gå denna runda. Sedan tänkte jag inte skall väl hon bestämma så det var bara att dra tills hon kom med och jag gick segrande ut detta!!
Går igeonom en grind och forsätter gå och känner mig nöjd. 10 meter senare ser jag igen att mina lugna hundar vädrar. Vad nu vad är oddsen att något mer kan komma i vår väg??

Stora tydligen för det kommer ett rådjur över ängen man blir ju mer än less, Sätter hundarna ner denna gången och det fungerar strålande, lite för bra kanske för rådjuret stanna kika lite på oss och börja ät. Stod kvar lite till och tänkte att den bör ju snart hoppa vidare, men glöm det den hade de så trevligt på sin äng. Så det var bara att ta och gå sakta några meter frammåt och då tog den några skutt, jag gjorde om min procedur, satt hundarna ner och vänta på att dfen skulle gå vidare. Rådjuret kika på oss och såg att vi stanna och då gjorde den likadant, härmapa tänkte jag och börja prata lite högt. Tillslut tyckte den nog att vi var tråkiga och skutta vidare. Vi gick vidare och sattj ag i liet högre fart för att slippa mer vilt. Det fungera bra de gjorde vad de skulle och sedan tänkte 5 minuter sedan är jag hemma igen skönt. Då bärjar de vädra, någon sekund senare hör jag det braka och prasla i buskarna brevid mig och hundarna, nej nej inte nu igen prata då mycket högt med hundarna och gick om möjligen ännu snabbare hemmåt. När vi kom innan för dörren var hundarna helt slut speciellt Gorro, själv sjönk jag ner i soffan.

Tyvärr har någon kört på vår grävling som bodde i närheten av oss, lömna den i vårt dike så en annan fick ta bort den. Var inte så lycklig då. grävlignar är mycket fina djur tycker jag!!   

När solen skiner går vi upp tidigt det vill säga vid klockan 8 på morgonen annars blir det en skön sovmorgon till tio vilket hundarna uppskattar, men idag var det en sådan underbar morgon, packa väskan, väckte mina trötta hundar och naturligvis var mamma med och så gick vi en promenad innan vi gick ner till stranden, man blir varm i hjärtat när man ser hur glada de är för att komma ner till havet och man glömmer av hur trött man var när man vakna.



 hundarna har långlina på sig för säkerhetens skulle ifall det skulle komma någon  annan och de kan ju vara hundrädda.
Här är det sandbotten och det är precis lagom grunt men man kan även gå ut och simma och det är ju skönt för oss människor med ibland ;)

 Hm hur djup kan jag gräva här egentligen??

Mieko som tycker om att gräva missar inte ett tillfälle för detta, dock vet hon var det är tillåtet så mammas fina trädgård är orörd till allas stora glädje.

Man kan inte se det men han försöker komma åt sin boll som sjunker när han försöker, så retsamt för honom, så det blir att doppa nosen för att komma åt den vilket han med glädje gör. Han är så duktig min lilla pojk.


Gorro fösöker att simam men det är inte tillräckligt djupt. Här ser man tydligt sandstranden och hur härligt blått vårt hav är. Hade han simmat åt andra hållet så hade simmat ut i fjorden. Men han vill inte vara får långt från sin flock vilket uppskattas av sin matte. Tror snart att man kan släppa honom igen. Han har ju gått i långlina det kanske har gett resultat. Han kan lätt vara lös på tomten och ropar man på honom kommer han på en gång!!

Mieko  är nästan lika duktig det beror på hur man ser det, Mieko tar ju egna utflykter men kommer alltid tillbaka inom ca 5 minuter så man kan ju inte klaga. Men hon får ha lina på sig och fastbunden in ena änden, för lite stressande är det ju när man tittar ut och endast en hund är på tomten.

Mieko är faktiskt den busiga av dem oftast,  man kan inte tro det när man ser oss när vi är ute och går  men så är det. Mieko ställer oftast till och inbjuder till lek titt som tätt och ibland hänger Gorro på och ibland inte.............

Är nu ute på landet igen och njuter, det har varit en underbar dag med sol, dock kom det lite moln på kvällen men det var fortfarande varmt så varför klaga. Mieko som gärna ligger där det är svalt gick och la sig i mammas rabatt hm kanske inte så uppskattat med skadorna blev inte så farliga!!

Meiko är en flicka med många bestämda åsikter och små egenheter. En som kasnke inte är så trevlig är att om hon får chansen vill säga är att hon rullar sig i kobajs. Vi brukar vara väldigt alerta på detta, men ca 1 gång per år brukar detta hända. Så i veckan hände det, mamma var ute och snabbt som blixten lägger hon sig ned, mamma rycker upp henne så att hon flyger upp, men ack skadan var redan gjord. Hela sidan var brun och inte luktade hon kardemumma precis, så Mieko som faktiskt var nybadad fick snällt traska hem och bli shamponerad.

Mieko har även sovit borta en natt hos goda vänner nämligen Sara och David de bor på lyrön. De har sprungit i bergen och haft det super roligt tillsammans. de har passat Gorro innan men aldrig Mieko så nu fick de chansen. De roligaste som jag hörde var när Mieko och Co hade varit hos Mats och Annsofie, och de skulle gå hem, men vem var trött?? JO Mieko naturligtvis inte ville hon gå hem hon sov ju så gott där hon sov. Hon tyckte allt att hon kunde få vila en stund till. Det slutade med att någon bar ut henne, men detta kompenserades med lite bergsklättring som Mieko verkligen njöt av =)

Mieko är allt en envis dam, det vet i alla fall jag, men det är bara och skratta och sedan få sin vilja igenom.

Mieko har dessutom blivit första fästingletar på Gorro hon luktar över honom flera gånger per dag och hittar hon någon marker hon detta genom att gnag på stället, det har aldrig slagit fel. Det sitter en fästing där, de större är ju enklare att känne men hon hittar även de pytte små och sådant uppskattas ju alltid. Vi själva förstod inte riktigt vad hon höll på med i början men sedan lärde vi oss, så nu kollar vi alltid på de ställena hon visar!!

Vi har inget fästingmedel på några av våra hundar vi har haft frontline på mieko men det bör har försvunnit sedan ett tag tillbaka. Vi vill inte sätta på något på dem eftersom de dessutom badar i havet och i sjöar så det känns ju lite dumt.

Jag köpte en medaljong till Gorro som hade fått bra kritik. Tror nog att de fungerade relativt okej, men så fort den inte satt som den skulle blev resultat betydligt sämre och den tål inte vatten. Så det var ett himla meck man fick rätta till den så många gånger per promenad så tillslut gav jag upp. Så nu skall vi borsta dem när vi varit ute på långpromenader och sedan har vi ju alltid Meiko till Gorro, han är ju svårast att upptäcka fästningar på Mieko är ju vit och då blir det mycket enklare =)

Så har man varit på utställning igen, denna gång i Halland tillsammans med Maria N och söta Mika. Det var faktiskt ett bra väder för detta, mulet och lite lagom varmt. Dock så öppna sig himlen när vi skulle gå in på området men vi var beredda med våra regnställ.  Att vara på utställning är så trevigt och socialt jag vet inte hur många gånger jag har sagt det men så är det faktiskt. Det är dessutom en speciell stämmning i luften som man inte riktigt kan ta på. Det är extra roligt när det går bra för ens vänner!!

Gorro är så intresserad av allt och nyfken på allt vilket gör att hans huvud rör sig åt alla håll och kanter. När han då springer i ringen blir det lite tokigt för han springer och kikar på något annat och snubblar på sig själv och sedan rakt in i mig. Inte riktigt så jag hade tänkt mig det. Men det är en träningssak. Skall börja prata lite med honom, har varit så gott som tyst innan men nu får jag hitta alternativa vägar. Gorr oblev 2:a bästa hane med Cert och Cacib så vi är nöjda med detta. Vi är nu í göteborg jag och gorro men skall snart åka ut till Lyrön igen.

Gorro har lyckats gå upp 1,5 kg, det har tagit ca 1 månad. Gorro tappade inte bara fett utan muskler vilket gör att det tar lång tid att bygga upp så även om han har gått upp lite vikt så måsta han bygga muskler igen. Vi går en del i berg, han går i vatten och lite annat. Man ser inte alla revben på honom men man ser i alla fall 2-3 och det är ju förmycket. Men det får ta den tid det tar och visst är det trist att inte visa en hund i toppskick men samtidgt blir jag glad att han har klarat sig så bra som han har gjort. Desstuom blir han ju bättre och bättre för varje vecka även om det inte man inte ser det själv så kan man jämför kort på när vi kom hem tills nu.

När vi var i borås så var det ju väldigt väldigt varmt, är man hund och äntligen får hem så är det ju självklart att man vill åka på vagnen, man är ju bekväm =)